DEMOKRATI OCH EXPERTSTYRE

Det talas allt oftare om »demokratins kris«. Valdeltagandet sjunker och de politiska partierna tappar medlemmar. Förtroendet för de politiska institutionerna minskar alltmedan politikens former förändras: vi ser att privata aktörer får allt större inflytande samtidigt som allt fler politiska avgöranden flyttas från traditionella beslutsfattande organ till expertgrupper. Kan vi tala om en förskjutning från demokrati till expertstyre? Det är denna fråga som Fronesis nr 29–30 tar avstamp i.

Har experterna avpolitiserat demokratin?

Det ökade expertstyret märks särskilt tydligt på områden som kräver särskild fackkunskap, till exempel miljöfrågor och genteknik. Statsvetaren Åsa Knaggård skriver om den svenska klimatdiskussionen och konstaterar att frågan om klimatförändringar präglas av vetenskaplig osäkerhet, vilket får såväl vetenskapliga som politiska följder. Med utgångspunkt i kärnavfallsproblematiken och SKB diskuterar sociologerna Rolf Lidskog och Göran Sundqvist hur förhållandet mellan expertkunskap och politik kan demokratiseras. Både Knaggård och Lidskog/Sundqvist visar på hur miljöfrågor tenderar att avpolitiseras genom att flyttas från politiken till vetenskapen. Men eftersom frågor av detta slag inte bara är komplicerade, utan även starkt värdeladdade, kräver de just en politisk lösning.

Flera av numrets texter berör ett klassiskt demokratiteoretiskt dilemma: Vilka bör styra? Experterna eller folket? Det vore lätt att tolka det minskade valdeltagandet som politiskt ointresse och minskat stöd för demokratin. Denna slutsats är dock inte riktig – undersökningar från stora delar av världen visar att demokratin som ideal har starkare folkligt stöd än någonsin. Frågan blir därför hur experternas ökade inflytande kan hanteras.

Den amerikanske statsvetaren Frank Fischer utgår från att experter är nödvändiga i politiken, men försöker tilldela dem en roll där de förutom att tillhandahålla vetenskaplig kunskap kan stödja medborgarna i deras politiska deltagande. Fischer landar i en deliberativ modell, det vill säga en idé om att demokratiskt deltagande växer fram i överläggningar mellan olika aktörer. Gentemot ett sådant demokratiideal menar Iris Marion Young att dessa överläggningar – så länge som de äger rum inom ramen för dagens politiska institutioner – kommer att kontrolleras av dem som redan befinner sig i maktställning.

Innehåll i Fronesis nr 29–30 (246 sidor)

  • Mikael Carleheden: Är demokrati möjligt i komplexa samhällen? Ladda ner som pdf!
  • Erik Albæk: Expertstyre: en avgränsning
  • Robert W. Sharples: Platon om demokrati och expertkunskap
  • Johan Lindgren: Styrningsproblemet ur ett systemteoretiskt perspektiv
  • Helmut Willke: Upplysning genom expertis och expertsystem
  • Dalia Mukhtar-Landgren: Demokrati och expertis i politiskt beslutsfattande
  • Åsa Knaggård: Experter i klimatpolitiken Ladda ner som pdf! Läs på Eurozine!
  • Carina Listerborn: Om erfarenhet och expertis i planeringen
  • Rolf Lidskog och Göran Sundqvist: Mellan teknokrati och populism
  • Birgitta Niklasson och Mikael Eriksson: Rätten att fatta dåliga beslut
  • Frank Fischer: Fackkunskaper i en deliberativ demokrati
  • Michael Walzer: Filosofi och demokrati
  • Iris Marion Young: Aktivism kontra deliberativ demokrati
  • Anders Bartonek: Teori som expertisens och politikens utmanare
  • Theodor W. Adorno: Marginalanteckningar om teori och praxis

Presskommentarer

”Lagom till EU-valet klämmer tidskriften Fronesis till med ett nummer på temat Demokrati och expertstyre. Om bland annat den teknifierade kärnkraftsdiskussionen, de avpolitiserade miljöfrågorna och folkstyrets folkliga stöd skriver artikelförfattarna i en samling texter, som tillsammans bildar en ganska övertygande argumentation för rätten att fatta dåliga beslut.”
Göteborgs-Posten den 5 juni 2009

”Formerna behöver göras om och demokratin uppfinnas på nytt, säger Iris Marion Young. Hon är inte längre med oss men överblickar debatten med suverän intelligens. Inte bara resonören har en given roll utan även aktivisten, han som ger formen en knuff med bråk och olydnad. Olydnad behövs om formen ska leva. Så har det strängt taget alltid varit om man tänker tillbaka på samtalets historia. Det är ett spännande nummer av Fronesis. Det bjuder den insikt namnet syftar på.”
Anders Ehnmark i Sydsvenskan den 16 juni 2009

”Texterna vänder och vrider på idéer om demokrati och beslutsfattande, från Platons tankar om att filosofer är bäst lämpade att bestämma, till Iris Marion Youngs tänkta diskussion mellan, å ena sidan, en förespråkare för demokratisk deliberation, som tror på att förändring kan uppstå genom dialog inom det politiska systemets ramar, och å andra sidan, en politisk aktivist som menar att rådande maktförhållanden bara kan rubbas genom konfrontation.
Stort fokus ligger på gränsdragningen mellan vad politiker egentligen beslutar och vad som egentligen bestäms av experter. Den statsvetenskapliga grundmodellen är att folket väljer representanter som fattar politiska beslut.
Att den här demokratiska idealmodellen över huvud taget skulle vara giltig ifrågasätts av flera skribenter. Dessa menar att det är svårt att finna exempel på kunskap som inte också innehåller värderingar.”
Emil Schön i Helsingborgs Dagblad den 4 juli 2009

”För 30 år sedan var kärnkraften en glödhet politisk fråga. Folkomröstningen 1980 ledde till allt annat än glasklara beslut. Slutförvaring av utbränt kärnbränsle blev en teknisk fråga. Alltihopa var som ”en pendel som svänger fram och tillbaka mellan de två ytterligheterna teknokrati och populism’, skriver Örebroprofessorn i sociologi Rolf Lidskog och hans kollega Göran Sundqvist i det nya numret av tidskriften Fronesis. Temat för detta nummer är demokrati och expertstyre. Kärnkraften är ett strålande exempel på ett ämne som utgör denna pendel. Under kampanjen då, för snart 30 år sedan, dängde de olika sidorna tonvis med expertutlåtande i ansiktet på varandra. För en vanlig väljare var det en omöjlighet att bedöma de motstridiga vetenskapliga utsagorna om kärnkraften. Vi fick helt enkelt välja vilka vi litade på och dessutom fråga oss själva om vi ville leva i ett ”kärnkraftssamhälle’.
Rolf Lidskog och Göran Sundqvists resonemang utmynnar i frågan om expertstyre och demokrati kan ”harmonieras’, alltså mötas som vänner. De konstaterar att i hanteringen av kärnavfallet så har demokratin förlorat. Folket har bara kallats in för att legitimera det som redan slagits fast av experter. Alla diskussioner och all kritisk granskning har ägt rum inom fasta ramar.”
Maria Elisson, ledarkrönika i Nerikes Allehanda den 9 juli 2009

Redaktion

Rickard Andersson, Malin Arvidsson, Anders Bartonek, Beatrice Bengtsson, Mikael Carleheden, Mikael Eriksson, Henrik Gundenäs, Nils Gustafsson, Niclas Hagen, Åsa Knaggård, Johan Lindgren, Dalia Mukhtar-Landgren, Birgitta Niklasson och Anett Schenk.