RÖRELSE

I Fronesis nr 16–17 fångas mångfalden och friktionspunkterna inom den globala rättviserörelsen: Är de sociala forumen pluralistiska torg för de befintliga rörelserna, en början på ett globalt civilt samhälle eller embryot till en rörelse med ett enhetligt program? Vilken roll spelar fackföreningsrörelsen och partierna i processen? Hur ser centrala debattörer på möjliga strategier för en verkligt global demokrati?

Global demokrati i rörelse

Demonstrationerna mot WTO i Seattle 1999 blev genombrottet och sammanflödet för en rad rörelser från hela världen, förenade i kritik av den ekonomiska globaliseringens sociala avigsidor och demokratiska underskott. Allt sedan franska revolutionen har rörelseformeringarnas och protesternas puls slagit med jämna och återkommande slag – 1789, 1830, 1848, 1871, 1905, 1917, 1934–37, 1944–45, 1968 och nu återigen, i våra dagar. Denna gång står demokratins globalisering i centrum.

Efter demonstrationerna i Seattle, Prag, Göteborg, Genua och den globala fredsdemonstrationen den 15 februari 2003, de sociala världsforumen i Porto Alegre och Mumbai 2001–2004 och ett otal andra aktiviteter, tycks denna globala rättviserörelse ha gått från protester till skapandet av alternativ och mötesplatser.

I Fronesis nr 16–17 fångas mångfalden och friktionspunkterna inom den globala rättviserörelsen: Är de sociala forumen pluralistiska torg för de befintliga rörelserna, en början på ett globalt civilt samhälle eller embryot till en rörelse med ett enhetligt program? Vilken roll spelar fackföreningsrörelsen och partierna i processen? Hur ser centrala debattörer på möjliga strategier för en verkligt global demokrati?

I det första på svenska översatta utdraget ur Michael Hardts och Antonio Negris ”Multitude” – uppföljaren till ”Imperiet” – diskuteras de strategiska möjligheter som USA:s krigspolitik öppnar upp för den globala rättviserörelsen. Genom allianser med världsekonomins gränsöverskridande aktörer kan de första stegen tas för att avskaffa den globala fattigdomen och det globala demokratiska underskottet, menar de.

Två sociologiska undersökningar om den globala rättviserörelsen redovisas, från Genua Social Forum 2001 och Skåne Social Forum 2004. Hur ser aktivisterna på politikens möjligheter och sitt engagemang? Vilken social bakgrund har de? Från vilka organisationer kommer de? Hur hanteras åsiktsmångfalden?

Innehåll i Fronesis nr 16–17 (233 sidor)

  • Toivo Jokkala, Camilla A Lundberg och Magnus Wennerhag: Global demokrati i rörelse Ladda ner som pdf!
  • Peter Waterman: När den nya globala rörelsen utmanar den internationella fackföreningsrörelsen
  • Catarina Johansson Junttila: Dröm mer men somna inte om
  • Heikki Patomäki och Teivo Teivainen: Ett utkast till strategier för global demokratisering
  • Chico Whitaker: WSF som ett öppet rum
  • Michael Löwy: Mot en ny international?
  • America Vera-Zavala: Processen som inte ska styras
  • Massimiliano Andretta, Donatella della Porta, Lorenzo Mosca och Herbert Reiter: En global rörelses identitet
  • Johan Lindgren och Magnus Wennerhag: Sociala rörelser, heterogenitet och enhet – en kommentar med nedslag i två sociala forum Ladda ner som pdf!
  • Sven Situation: Tjugotre situationistiska varningar till en aktivistmiljö
  • Toivo Jokkala och Johan Lindgren: Subjekt, ögonblick och handling
  • Cornelius Castoriadis: Proletariat och organisation
  • Slavoj Zizek: Från Historia och klassmedvetande till Upplysningens dialektik… och tillbaka
  • Klas Gustavsson: Vänstern efter Berlin, Seattle och New York
  • Alex Callinicos: En oväntad händelse
  • Immanuel Wallerstein: Övergångens tidsålder
  • Michael Hardt och Antonio Negri: Geopolitik och nya allianser

Pressröster

”Det situationistiska manifestet antyder ett av skälen till att Fronesis blivit Årets kulturtidskrift: redaktionens orubbliga tro på människors medfödda vilja att leka, tänka och skapa i frihet. Men det stora skälet är att tidskriften med liv och lust gett sig in i den nya, viktiga diskussion om vänsterns förnyelse som socialdemokraterna, fackföreningarna och till och med vänsterpartiet backat inför, och som behandlas halvhjärtat i äldre kulturradikala tidskrifter.
Man kan se Fronesis som en renoveringsverkstad som tagit emot alla gamla slitna begrepp ur den politiska teorins historia, för att återvinna dem, slipa dem och sedan presentera dem på nytt – genomlysta, laddade, körsäkra och lockande. Det nya numret handlar om ”rörelse” – som i arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och de nya sociala rörelser som förknippas med andan från Seattle och Porto Alegre.
En rörelse av rörelser: så beskriver sig gärna det politiska subjekt som årligen konstituerar sig som Världssocialt forum (World Social Forum). Men är mångfalden och brokigheten en styrka eller en svaghet? Och hur ska den nya rörelsen dockas ihop med de gamla rörelser som stelnat till partier och organisationer?
I Fronesis presenterar olika skribenter alternativa svar, som tillsammans preciserar problemet: det gäller demokratin. Demokratins väsen är inte att det finns en riksdag som man kan rösta på, utan att folk rör sig och tar sig röst.”

Stefan Jonsson, DN Kultur 5 oktober 2004

”Fronesis, som på Bokmässan utsågs till årets kulturtidskrift, har kommit med ett nytt nummer som visar varför valet var riktigt. På ett – som alltid – prestigelöst allvar bjuder man den här gången på olika perspektiv kring temat Rörelse. Svenska och internationella författare (bland andra Peter Waterman , Immanuel Wallerstein och Catarina Johansson Junttila ) diskuterar vägval, identiteter och möjligheter för den globala demokrati- och rättviserörelsen.
De nya rörelserna liknar i många avseenden 1800-talets embryonala arbetarrörelse innan den hann sprängas sönder i konkurrerande storheter; det viktiga är inte vad man kallar sig, utan vad man gör. Även om författarna har delade meningar tycks det finnas en enighet i att rörelsens styrka just är dess mångfald. Kravet på konsensus skulle osvikligen medföra hatfylld söndring och principrytteri. Den stora frågan är kanske inte, som Alex Callinicos påpekar, myllret av olika rörelser och riktningar utan om den kan och vågar vara något mer än kritisk till nyliberalismen. Miljöförstöringen, arbetslösheten, privatiseringarna och skuldbördan är alla intimt förbundna med kapitalismen som system – rörelserna måste därför ha antikapitalismen som gemensamt imperativ.”
Aftonbladet Kultur 6/10 2004

Redaktion

Toivo Jokkala, Anna Larsson, Johan Lindgren, Camilla A Lundberg. Lisa Pelling, Miia Torikka, Olav Unsgaard, Magnus Wennerhag och Kent Werne.