Utifrån ett hauntologiskt perspektiv undersöker Ludvig Sunnemark kontinuiteter och brott mellan det tidiga tjugohundratalets globala rättviserörelse och vår tids krisande nyliberalism och växande globala klimaträttviserörelse.

Karin Zackari visar att även om universalismen framstår som det svagaste argumentet i samtidens politik, så finns det ett akut behov av en politisk universalism som kommer till uttryck genom konflikter och handlingar snarare än genom normer och identiteter.

Valgerður Pálmadóttir återvänder till Fronesis nummer om feminismen och vänstern från 2008. Trots att vi har bevittnat storskaliga rörelsemobiliseringar, och trots att en global kvinnostrejkrörelse vuxit fram sedan dess, menar Pálmadóttir att numret lika gärna hade kunnat ges ut i dag.

Göran Sundqvist argumenterar för att Fronesis nummer om demokrati och expertstyre hjälper oss att förstå klimatet som ett klimatsystem samt att fokusera på förhållandet mellan medborgerligt inflytande och experternas möjligheter att göra expertsystemen mer tillgängliga.

Nathan Siegrist konstaterar att även om vi lever i bedrövliga tider måste vi akta oss för att se den politiska och sociala utvecklingen som nödvändig. Mot den bakgrunden reflekterar han över vilka förlorade framtider som ryms i förortens stadsbild.

Baharan Kazemi återvänder i sin text i vår serie Tillbakablickar till Hannah Arendts begrepp om frigörelse och frihet för att undersöka hur rörelsen Kvinna, liv, frihet skiljer sig från den islamiska revolutionen 1979.

Under ett kvarts sekel har Fronesis varit en mötesplats för ett radikalt samtal om politik, teori och kritik. Med anledning av tidskriftens 25 årsjubileum har vi bjudit in en rad skribenter att skriva kortare essäer med utgångspunkt i texter som publicerats i tidigare Fronesisnummer. Läs mer vår om essäserie här.

Erik Bengtssons tillbakablickar visar att 1920-talet var en central referenspunkt för några av de tidigaste numren av Fronesis. Efter 11 september och finanskrisen 2007–2008 tycks 1930-talets upprustning, 1950-talets folkhem och 1970-talets arbetaraktivism och finansialisering ha blivit mer relevanta.

Vad innebär en reformistisk respektive en revolutionär hållning till upproren i Iran, ur perspektivet att diktaturen inte tycks vara intresserad av att reformeras? Sociologen och Mellanösternforskaren Asef Bayat diskuterar betydelsen av folklig mobilisering och ickevåld för att störta auktoritära regimer. Fronesis har tidigare publicerat flera texter av Bayat.